medgifvande af anklagelsens riktighet. Man har nemligen beskyllt mig för, att hafva behandlat publiken med sidovördnad. Jag vädjar till de sednaste 25 åren af mitt lif, såsom skådespelare, och till många af dessa år såsom styresman för ett svar på denna anklagelse; och jag vågar förlita mig på, att mitt uppförande under denna långa tid skall tala för mitt frikännande af alla dem, hvilka nu höra mig. (Allmän applåd.) Teaterns egare, det bedyrar jag, äro i högsta grad lifvade för att göra allt, hvad som står i deras makt för att gå allmänhetens önskningar till mötes och för att återställa det allmänna lugnet. För detta ändamål önska de att en komitå af de anseddaste män måtte nedsättas för att undersöka affärernas ställning, och med ledning af denna undersökning afgifva ett utlåtande, huruvida prisstegringen är nödvändig eller icke. (Hvisslingar och rop af Nej! Nej!) Jag ber att I måtten höra mig. (Låt honom tala till punkt!) Mina damer! Mina herrar! Teaterns egare trodde sig icke kunna handla mera oförbehållsamt mot publiken, än då de gjorde densamma lika förtrogen med teaterns affärer, som de äro sjelfve. (Applåd, och ett rop af Ingen Ciatalanil) Öm den saken vill jag straxt tala. Mina damer! Mina herrar! Då detta synes vara mängdens åsigt, (Nej! Nej!) så ber jag att få tillägga, att denna teater kommer att hållas stängd, till dess den ifrågavarande granskningen försiggått. (Stojet öfvergick här till en blandning af applåder och uttryck af missnöje, i hvilken de sednare blefvo förherrskande.) M:r Kemble fortfor: Hvad madam Catalani beträffar, så leddes m:r Harris, då han inledde underhandlingar med denna dam, endast af önskan att bevisa sin tacksamhet mot publiken och att genom anställandet af talanger, hvilka af hvar och en måste erkännas vara lysande och af första ordningen bereda publiken nöje och gå dess förmodade önskningar till mötes. (Hvisslingar och applåder.) Men då man funnit att detta icke var öfverensstämmande med publikens smak, har hennes engagement blifvit upphäfdt. Teatern stängdes, och den 2:dre påföljande oktober offentliggjordes undersökningskommissionens utlåtande, hvaraf bland annat framgick, att akticegarne af den nyuppbyggda teatern kunde hafva att påräkna en afkastring af 3!2 procent per år, med bibehållande af de förhöjda priserna, men att deremot en förlust af ?4 procent per år på detinsatta kapitalet skulle komma att uppstå, genom bibehållande af de gamla biljettprisen, — allt under förutsättning att aktionärerna icke voro sina egne assuradörer, utan på vanliga vilkor försäkrade byggnad och inventarier mot eldfara. Den 4 oktober utgafs ytterligare ett cirkulär, åtföljdt af utdrag ur teaterns räkenskaper, i hvilket aktionärerna sade sig vara, förvissade att en frisinnad och upplyst allmänhet nu skulle vara öfvertygad om, att förändringen i priserna endast härleder sig från omöjligheten för dem att fortfarande hålla teatern tillgänglig mot de förra prisernaw. Samma afton öppandes teatern ånyo, och med detsamma förnyades också det vokala och instrumentala oväsendet. Då ridån gick uppframträdde m:r Kemble på scenen och försökte förgäfves att göra sig hörd; han väntade derför till spektaklets slut, och lyckades då, ehuru med täta afbrott att få framsäga följande: MM. h.! M. d.! Egarne af denna teater hafva, för att gå allmänhetens önskningar till mötes, oförbehållsamt framlagt sina räkenskaper för en upplyst och opartisk komite. De hafva vidare haft den äran att för er framlägga denna komites utlåtande tillika med ett sämmandrag af teaterns räkenskaper för de sednaste sex åren. Af dessa handlingar framgår, att en återgång till de gamla priserna måste hafva vår oundvikliga ruin till följd. ag ber er derför, mitt herrskap, att höra mig med lugn, då jag förklarar för er, att vi med nöje skulle upplåta teatern till de gamla priserna, om vi blott kunde det. I förlitande på denna publiks rättsinthet frågar jag, om här finnes en enda gentleman som anser, att vi kunna fortfarande bedrifva en affär, på hvilken vi äro säkre att förlora ?4 procent årligen Jå våra utlagda penningar? Då jag vänder mig till det mest upplysta och frisinnade auditorium i verlden, känner jag mig öfvertygad att denna vädjan skall vara tillfyllestgörande; i förlitande på eder rättsinnighet förklarar jag, att intet annat än oafvislig nödvändighet har förmått oss att vidtaga denna oangenäma åtgärd.u : Detta mr Kembles tal frambringade lika liten verkan, som alla hans före ående; och den karakter, tumultet antog, tycktes visa att aktionärerna icke lyckats komma den åsyftade försoningen ett steg närmare. Upproret i den nya teater fortfor nemligen sextio aftnar, det vill säga hvarje spektakelafton från 4 oktober till 15 December. Under denna tid hade tumultet sin ebb och flod, men på det hela taget företedde det så föga omvexling, att just denna omständighet borde hafva vållat dess upphörande, ehuru hvarje annat medel till lugnets återställande visade sig fåfängt. De missnöjde, hvilka nu igenkände hvarandra på de kabbalistiska bokstäfverna O. P.x begynnelsebokstäfverna till hufvudsakliga målet för deras sträfvande Gamla priserc, (old prices) — hrr O. P.sa infunno sig vanligen i salongen kl. 9,)till hvilken tid spektaklerna numera fortgingo med föga afbrott. Från den timman var allt buller och opposition, msn icke det bedöfvande vakala och instrumentala larm, som utmärkte de sex första aftnarne, innan teaterns affärer underställdes en komitesbepröfvande; ty teaterns egare hade i någon mohn lyckats förekomma införandet af lurar och skramlor genom att låta afföra vederbörande amatörer af dessa instrumenter till polisvaktkontoret i Bow-street, af hvars Htienstemän de antinoen arresterades