Dagens Nyheter – 6 oktober 1866, sida 2

Några minuter härefter hördes ett genomträngande jemmerskri ifrån det kungliga plågolägret. Härpå följde en djup tystnad. La Martiniere närmade sig och höll en liten spegel framför likets läppar och näsborrar; glaset förblef ofördunkladt. — Ludvig XV är död! utropade han med hög röst: Lefve Ludvig XVI! oo På detta sätt tillkännagafs Ludvig XVI:s tronbestigning, hvilken nu efterträdde sin elän dige farfader, en regent, hvars personliga fel bidrogo till monarkiens störtande; adelns och folkets demorslisation, långt mer än Frankrikes såkallade filosofers skrifter. Det var nästan komiskt att åse med hvilken ifver ministrarne, embetsmännen och hoffolket lemnade den dödes förmak, för att bringa den nys monarken sin hyllning: Ludvig och Marie Antoinette, hvilka befunno sig uti sin enskilda våning förnummo bullret af de annalkandes fotsteg, hvilket på förhand underrättade dem om hvad som inträffat: Båda knäföllo nu och utropade: — Må himlen bistå oss; vi äro för unga att regera! Soubise och La Martiniere voro de enda som qvarstannade i Ozögat. Under några minuter sågo de på hvarandra utan att säga ett ord. — Såsom hans majestäts förste lifmedikus, sade prinsen, måste ni genast skrida till det kungliga likets balsamering: det är er pligt. (Forts.) —— ll .