Dagens Nyheter – 6 oktober 1866, sida 2

d : AR I je Utrikes-Nyheter. Folkomröstningen i Venetien skall ega rum den 14 i denna månad enligt följande formulär: Viljen I blifva en del i den konstitutionella monarkien under konung Victor Emanuel II konung af Italien, och hans rättmätiga efterträdare Förenta Staternas president har utnämnt en general Dix i stället för hr Biegelow till minister i Paris. Detta anses som förebud till till ett vänskapligare förhållande mellan de båda makterna, dock väl endast så länge Johnson är vid statsrodret, ty senaten torde icke gilla valet af Dix. Från Hayti erfar man att presidenten Geffrard, hvilken af folket är vald för lifstid, sjelf har föreslagit riksförsamlingen att besluta den förändringen att ingen må vara president längre än fem år, utan omval. Likaledes har han föreslagit dödsstraffets afskaffande för politiska brott. — Det är i en negerstat man får upplefva sådant. I Europa afsäga regenterna sig minsann icke lifstidsförläning af makten. Och hvad lifsstraff för politiska brott angår, så har spanska regeringen just i dessa dagar dömt åtskilliga deltagare i uppresningarne under sistl. juni dels att skjutas och dels att hängas: Till lycka för de sålunda dömde äro de undkomna ur landet: TURKARNES OHYGGLIGHETER PÅ KANDIA; I ett bref från Athen, af den 22 sept., till en tidning i Triest, berättas att Turkarne fara fram på ön Kandia mot de upproriska kristna på ett fasansfullt sätt. Troligen öfverdrifver brefskrifvaren mycket, men utan all grund torde följande uppgift icke vara: aMan berättar sådana detaljer om Turkarnes framfart mot värnlösa gubbar och qvinnor när de komma in i fredliga kristna byar, att håren kunna resa sig på hufvudet. Under den blodiga striden vid Atsipopulo, der Grekerna vunno seger, hade omkring 500 qvinnor och barn flytt till en grotta för att undgå de flyende turkarnes svärd. Deras tillflyktsort blef upptäckt; ursinniga inträngde de ännu bloddrypande Araberna i grottan, och ingen enda af de 500 qvinnorna och barnen undgick deras knifvar. I slaget vid Myron utmärkte sig på Kandioternes sida isynnerhet en ung prestman, Parthenius. Han blef dock slutligen öfvermannad och stupade, betäckt af sår. Turkarne höggo hufvudet af honom och buro det vid det långa håret i triumf genom det turkiska lägreta.