Dagens Nyheter – 5 oktober 1866, sida 2

Professor Wilanders gaslampa). I sjunde häftet af Tidskrift för Teknologi, utgifven af Dablander Ewert, förekommer en artikel, hemtad från Postoch Inrikes-tidningen, hvilken artikel i särdeles vackra ordalag omtalar och rekommenderar den af professor Wilander patenterade gaslampan. Med anledning af nämnde artikels rekommeudation samt då det möjligen torde finnas mången som kan taga en sådan rekommendation cfter orden, synnerligen då det, som i förevarande fall, angår en ganska vigtig nödvändighetsartikel under den mörka årstiden, anser man sig pligtig upplysa allmänheten om att cen af professor Wilander patenterade gaslampan alldeles icke är någon ny uppfinning utan fullkomligt lik den af Liidersdorff för omkring fem och trettio år sedan konstruerade och efter konstruktören sedermera såkallade: Liidersdorffska ånglampan. Lidersdorffska ånglampan finnes aftecknad och beskrifven i Industriföreningens Tidskrift för december 1836; fanns utställd på en industriexposition i Stockholm af bleckslagaren Rippe och upplyste hela expositiouslokalen i Prins Oscars palats en afton under det Konung Carl XIV Johan gjorde ett besök i expositionen. Liidersdorffska lampan har begagnats på flera ställen, dock nest i Berlin, men undanträngdes derifrån såväl som från andra ställen af gaslysningens införande, med hvilken den ej på ringaste vis kunde uthärda någon jemförelse. I Stockholm är äfvenledes denna lampa ganska mycket begagnad. Sista gången insändaren såg den i bruk var utanför porten vid källaren Norges Vapen på Stora Nygatan; den hade till en början hängt inne i källarsalen, men blef olidlig tillfölje af sin svåra lukt och rök. I denna lampa, hvars konstruktion icke märkbart skiljer sig från den af professor Wilander nyligen patenterade, begagnades då till lysningsvätska en blandning af alkohol och terpentin. Sednare anlades en fabrik för tillverkning af benzin och naphta på Essingen, för tillverkning af samma flygtiga kolvätearter som begagnas i de för prof. Wilander nu patenterade: Men industrien var alltför svårhandterlig för att kunna länge ega bestånd. I början inträffade visserligen blott ett och annat fall der hela lyktorna råkade i brand; men slutligen brann äfven sjelfva fabriken, hvarefter vidare tanke på detta belysningssätt upphörde: Man hade experimenterat slut med de flyttbara gasverken: gaslamporna. De fasta gasverken hade erbjudit den största säkerhet och komfort och behöllo derföre fältet. Det torde af ofvanstående lätt kunna inses att användningen för hvilken som helst af den nu såkallade Wilanderska gaslampan icke på ringaste sätt kan göras beroende af någon patenträttighet. En sådan må vara meddelad prof. Wilander eller någon annan, den kan aldrig göras gällande i föreliggande fall. Professor Wilanders åtgörande i denna astora upptäckt på industriens vidsträckta områdex, såsom man liste i Posttidningen, inskränker sig till framställningen eller rättare till tillvaratagningen af de flygtigaste kolvätearterna af petroleum, hvilka hittills ansetts alltför eldfarliga för att handskas med i den mera allmänna rörelsen. Dessa kolvätearter framställdes fordom, då petroleum icke fanns att tillgå i handeln, af helt andra ämnen — deri ligger hela upptäckten. Stockholms gaslysnings-aktie-bolag kommer; enligt Posttidningen, att anbringa Wilanderska gaslampor på de aflägsnare ställen å Stockholms gator, der ej ännu gaslysningsrör hunnit blifva nedlagde — en åtgärd, hvars lämplighet, efter så många misslyckade försök med zaslampor, icke torde vara mycket att loforda, Mindre att rekommendera blifver alltid anbringande af Wilanderska gaslampor i våra svenska a trä tätt bebyggde småstäder, der icke i hvarje satuhörn finnes att tillgå de stockholmska vat.enposterna: P.S. ) Ofvanstående uppsats är oss meddelad af sakcunnig person och införes såsom bidrag till utedarde af en för allmänheten vigtig sak.