Dagens Nyheter – 5 oktober 1866, sida 1

1 polisministern med stark tonviet på det sista ordet. — Gifves då utom honom ä i Frankrike? utropade frn du ) — Ännu icke, Yjö be — Vore hau oci så måste ni dock fullgöra hans vilja, anmärkte grefvinnan. — Måste, häftighet i toncn. Fru du Barry gick herr de Sartines några steg närmare och upprepade erd för ord inne hållet af deu fatala rapport som råkat i hennes händer. Ministern stod der, liksom t ty hvad han nu hörde öfverträft föreställning han gjort sig om kouungens svaganu en monark ry stolt. ;Jsefulla svaret. on I S:t Denis, repade ministern med någon af åskan, het. Han hade ej kunnat tro att Ludvig för: någon lefvande me: ka skulle omtala det han tillåtit sig spionera på sin efterträdare. — Brefvet är i min ego, fortfor den listiga grefvinnan, och om ni vågar vara mig olydig så öfverlemnar jag det åt Ludvig XVI, i samma ögonblick han fattar spiran. NI känner priset för er räddning. Inför verlden är jag den fallna mätressen, den förskjutna favoriten; men tör er, tillade hon med ca fruktansvärd ton, är jag ödets jernband. Retar ni mig, så faller den och krossar er. Dauphia kan visserligen glömma den förolämpning som blifvit honom personligen tillfogad, men aldrig den skymf som blifvit Marie Antoinette till:kyndad. Herr de Sartines tänkte ej vidare på att gifva sig min utaf att hafva brådtom eller att antaga en beskyddande ton utan återtog tvärtom hela sin fordna undergifvenhet; sedan han invida den ;