Dagens Nyheter – 5 oktober 1866, sida 1

ENE MANN Kör ANAR par — öfverfor hastigt den fallna mätressens anletsdrag. Hon hade ej glömt de faror som hotade henne ifrån Redmond ONeils sida. Det nyssomtalade brefvet bragte herr de Sartines i hennes våld, och hon beslöt att göra I ett fördelaktigt bruk af denna lyckliga omstänI dighet. Den svarta pagen Zamori afskickade hon nu till ministern och denne infann sig geI nast, men icke med sitt förra krypande och inställsamma sätt, utan med en stolt och upprätt hållning; ja det låg till och med någonting beskyddande i den ton, hvari han tilltalade grefvinnan, hvilket nästan aflockade denna ett löje. — Min fro; jag beklagar att detta samtal måste blifva helt kort, började han; statsangelägenheter lemna mig, tyvärr, föga tid öfrig vill visiter. Vid ministerns sista ord gaf grefvinnan sin ovilja luft i ett föraktligt leende. — Jag skickade efter er, för att delgifva er mina befallningsr, svarade hon; se här ett lettre de cachet — laga så att dess innehåll blifrer putkiligen utfördt. Ministern såg högeligen förvånad ut och läste meksniskt det namn som grefvinnan insatt i det kungl. brefvet: — Ni skall gifva herr de Launy befallning att sätta nämnde person i fängsligt förvar, fortfor hon; djupt under jorden och att behandla honom strängt. — På hvilkens befallning, min grefvinna? — Ser ni då icke af hvem brefvet är undertecknadt. — Jo visserligen; utaf Ludvig XV, anmärkte