Dagens Nyheter – 4 oktober 1866, sida 3

Prinsessan Dagmars blifvande sommarbostad. (Af Robert Watt.) I kejserliga lustslottet Peterhofs park ligger en eottage, eller villa, kallad Nikolai-cottage, emedan kejsar Nikolai bebott den. I denna äro de för prinsessan Dagmar bestämda rummen. Byggnaden liknar ett bättre engelskt landtställe med två våningar, massor af Spotsbågsfönster och veranda af granit. Man har derifrån en präktig utsigt öfver finska viken och nejden. Matsalen tyckes endast kunna rymma omkring 20 personer, och allt är afsedt för att lefva helt och hållet en famille. Slingerväxter betäcka verandan och byggnadens sidor, och marmorfigurer och basreliefer skymta fram öfverallt mellan grönskan. Thorvaldsens Amor med lyran faller genast i ögonen. Midtför ett litet blomsterparti med en byst af kejsar Nicolaus ligger den facad, som innehåller prinsessans trenne rum: houdoir, sängkammare och toilettrum. Tvenne stora bågfönster, ett vid hvarje ända, och tre öppningar inuti verandan förse dem med ljus. Boudoiren har en viss manlig pregel, och de flesta föremålen i den ha tillhört den gamla kejsarinnan, Nikolai gemål, Ett stort, med grönt beklädt skrifbord, upptager den största platsen; på detsamma ligger en något nött portföl, en pappersknif och ett gammalt grönt sammetsetui med guldbeslag; bakom stolen hänger en stor oljetafla, föreställande en syster till kejsar Nikolaus, och på sjelfva bordet stå porträtter af den kejserliga familjens äldre medlemmar. Sängkammaren med tre fönster gör ett temligen mörkt intryck på grund af de dubbla, veckrika gardinerna och det täta löfverket utanför på verandan. På tvenne pelare stå speglar med konsoler, fulla med småsaker, och bredvid står em särdeles väl utförd skizz af af den aflidne kejsaren. En bred, engelsk jernsäng står bakom en skärm af kinesisk form, och på förgylld botten i en tung guldram hänger öfver hufvudgärden ett stort Kristuskors, hvarjemte det ena hörnet upptages af helgonbilder. På golfvet ligger en praktfull, broderad matta. Stackars lilla Dagmar, det är så mörkt här! anmärkte en ung älskvärd engelsk dam, som var med i vårt sällskap, och rummet var verkligen något mörkt och dystert, men så mycket lifligare intryck gjorde toilettrummet. Genom: de stora bågfönsterna inströmmade ljuset obehindradt förbi de tunga gardinerna, hvilka, liksom allt i rummet, voro himmelsblå och hvita. Mjuka soffor och stolar, en ofantlig spegel och en smakfull toilettservice af finaste porslin utgjorde möblemanget. De öfriga rummen i bottenvåningen motsvarade dessa tre i rikedom och elegans, och som allt ända till en liten vild blomma, som låg på ett af borden bland de dyrbara lyxartiklarne af guld, kristall och malakit, ännu stod på samma sätt som då den kejserliga familjen lemnade slottet, fick man det trefligaste intryck; det var icke denna kalla, döda prakt som i andra slott, hvilka förevisas; solen sken, uren slogo, och om man hade sett kejsaren sitta på en af stolarne, så skulle man icke blifvit förvånad. . . I våningen öfver denna finnes ännu allt som då kejsar Nicolaus bebodde den, och på ett slags vindsrum, prydt med teckningar af skepp, står hans kartsamling och den stora kikare, hvarmed han från detta ställe betraktade den Fransk-Engelska flottan utanför Kronstadt. Derifrån ser man Isackskyrkans gyllene kupol, Kronstadt och viken med alla dess seglare.