Dagens Nyheter – 4 oktober 1866, sida 2

sailles, så snart hennes kunglige älskare beslu: tit tillkalla någon prest, för att bli delaktig af religionens tröst. — Nej, nej, mumlade den sjuke, det är er kärlek till mig som förblindar er. La Martinicre har förklarat att jag har kopporna. — Han kan ha misstagit sig, ers majestät. — Kansleren har åtagit sig att underrätta Dauphin om att han icke får besöka mig, tillade konungen i bitter ton. Jag vet hvad det har att betyda: Vredens tårar föllo på mätressens kinder. Den stackars monarken ansåg dem vara framkallade af hennes varma kärlek till honom, och han kände sig med anledning deraf djupt rörd: — Hör mig, min sköna, fortfor han, jag skulle gerna vilja sjelf lemna i min efterträdares händer ett bref som jag skrifvit, och hvari jag ber honom taga er under sitt beskydd. Detta kan emellertid under närvarande omständigheter icke ske. Ludvig är mild och godmodig af naturen, hvarken hämndgirig eller herrsklysten och skall säkerligen icke afslå sin farfars sista bön: Genom min död kommer han ju i besittning af Europas förnämsta krona, ehuru jag befarar att den blir honom tung att bära. — Tala icke om att dö, snyftade mätressen. Derpå tillade hon efter en stunds tystnad: — Och brefvet, ers majestät? Konungen pekade på en slags chiffonier, som hade sin plats i rummet; och i hvilken han plägade hafva sina vigtigare papper gömda; Han omtalade nu för den sluga qvinnan att den skulle öppnas genom att trycka på en hemlig fjeder, samt hvar denna fjeder befann sig. i (Forts.)