Dagens Nyheter – 4 oktober 1866, sida 1

Sken och Verklighet. Roman af J. F. Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl.) (Forta. fr. föreg. Af.) Då den unge mannen igenkände honom, tryckte han under tystnad hans framräckta hand: Han erinrade sig att den vördnadsvärde presten hyst ett orubbligt förtroende till hans hustrus oskuld, och detta mine smärtade i hög grad hans förut svårt sargade hjerta; Då han tvilade närde en annan förtroende. — Förbanna mig, sade han; i mitt vansinne har jag dödat henne. — Det är min pligt att välsigna; icke förbanna mina medmenniskor, svarade fader Karoolan. Medlidande förtjenar brottslingen, huru mycket heldre då den vilseförde och olycklige! Ni blef frestad på ett förfärligt sätt; snaran var skickligt utlagd: — Jag hade dock kunnat kringgå den, fader, utropade Redmond i förtviflan: Ett barn, en varelse, som blott följer instinkten skulle ha upptäckt maskorna i det nät, hvari mitt förstånd och mitt hjerta fångades; Hade jag omfattat Ellen med sann kärlek — älskat henne såsom hon förtjenade, så skulle jag aldrig ha låtit bedraga mig af dessa nedriga menniskor. Efter några sekunders tystnad återtog han: — Ellen S:t Clairs make skulle gerna ha rifvit utisin: ögon, då dessa anklagade henne för otrohet; um dt derigenom blifvit honom möjligt att tvifla på .nvingsenligheten af deras utsago.