Dagens Nyheter – 4 oktober 1866, sida 1

liga hoppet att den kylande morgonluften skulle svalka hans brännheta panna. Han hade ej kommit längre än till de kungliga stallen, då han fick se den man som han skickat till S:t Denis komma tillbaka i sporrstreck. Förrädarens hjerta slog våldsamt; han gissade hvad som förefallit, och då Jorrocks stannade bredvid honom, voro hans kinder likbleka. — Det är upptäckt! utropade han och sökte förgälfves visa ett ett lugn som han ej hade. — Ållt! svarade spionen; genom att besticka klostrets trädgårdsmästare, lyckades jag skaffa mig inträde på gården och gömde mig der tätt under prinsessan Louises cellfönster. — Bry er ej om detaljerna, afbröt honom hans herre mycket tvärt. — Som ni behagar, sade smugglaren i en förtrolig ton, som under andra omständigheter otvifvelaktigt skulle ha sårat den brottslige unge mannens stolthet. Jag hörde allt som passerade: armbandet och ringen som blifvit så skickligt eftergjorda, framvisades. Kaptenen vet allt för väl hvad han har sin kusin och fru du Barry att tacka för! Lyckligtvis trodde han, att ni ännu befinner er i Paris och har rest dit, för att der uppsöka er. Jag återvände genast hit, för att inberätta hvad jag lyckats uppsnappa. om Om ni ändock skickat en kula efter honom, mumlade Ulic mellan tänderna: — Jag hade ej fått något sådant i uppdrag, svarade Jorrocks likgiltigt. För öfrigt får jag helt öppet bekänna att jag ej synnerligen längtar efter att sammanträffa med Redmond ONeil. Jag vill, fortsatte han med stark tonvigt på