Dagens Nyheter – 3 oktober 1866, sida 1

det hon framlog armbandet och ringen ur det skrin, som fader Karoolar uppgräft, samt höll de båda föremålen framför hans ögon. — Eller derna? utropads Katty och veckJade upp kappan, som älven legat i skrinet: Dåre, väl må ni stå der, sågom slagen af åskan; blixten har änuvu träffat blott barken som omger den hårda stammen. — Hvarifrån ha ni fålt dessa saker? frågade Redmond. De tillhörde Ellen — hon bar dem på sig den olyckliga dagen. — Ellen har aldrig sett dem, föll fröken Macnamara honom ij talet; hennes kammarJungfru hvilken af Ulic Blake, er så kallade vän, — BO0ra dock varit nog nedrig att låna sig till verktyg åt den hämndgiriga fru du Barry — blifvit genom allehanda fagra löften öfvertalåd att spela hennes rol!, hede dem på sig, då hon åkte i den der vaguen, ni vet... Alla tre sakerna äro eftergjorda och för att kunna modellera ringen, som er maka, trogen sitt löfte, aldrig tog af sin hand, gaf man henne in en eömndryck ... Mcd ett ord, Bllen var troheten sjelf, fortfor den gamla fröken, och ni — är hennes mördare. Den olycklige mannen föll sanslös till golfvet, likazom hade han plötsligen träffats af åskan. 2 W