af 7,750 rdr, anmärkte att staden vid 1865 års slut redan utbetalt 1,667,113 rdr 50 öre i och för sammanbindningsbanan. Vidare beslöto fullmäktige påyrka det gatan framför Ryssgården skall höjas, hvarföre byggnaderna vid nedre ändan af Brunnsbacken, äfvensom kokoch våghusen må rifvas. Beredningsutskottet hade hemställt att fullmäktige icke måtte ingå på det föreslagna utbytet af jernvägsspåret till Skeppsbron mot en ökad utfyllning i Stadsgårdshamnen, utan påyrka anläggandet af ett sådant sidospår i enlighet med den af öfverste Ericson ursprungligen upprättade plan för sammanbindningsbanan genom hufvudstaden. Hr L. J. Hierta föstade i fråga härom uppmärksamhet på att man vid öfverläggandet om, huruvida en sammanbindningsbana skulle anläggas, just anförde önskligheten af att landoch sjötrafiken skulle blifva satta i omedelbart samband med hvarandra såsom ett af de vigtigaste skälen för banan. Revisionssekreteraren Lindhagen föreslog att fullmäktige skulle i skrifvelse till jernvägsstyrelsen begära en detaljerad plan öfver huru ett sådant spår skall ledas till Skeppsbron. Hr ven Koch ansåg stadsgårdshamnens utvidgning vara af stor nytta för trafiken. Han talade om dess lämplighet såsom upplagsplats för allt det jern som kommer att föras hit. Den af herr Lindhagen föreslagna skrifvelsen till jernvägsstyrelsen beslöts dock. Hvad beredningsutskottet hemställt rörande banans dragande öfver Riddarfjärden, Köttorget, Riddarholmskanalen och Riddarholmen blef godkändt af stadsfullmäktige. Angående den af beredningsutskottet förerdade gångbron utmed jernbanan öfver Norrström uppstod en liflig diskussion. Fullmäktige voro delade i tvänne ungefär lika manstarka partier, och de kämpade i ett par timmar rätt käckt mot hvarandra. Herrar Dalman, Bergström, Nerman, v. Koch och L. J. Hierta voro de talare som mest bestämdt yttrade sig mot gångbron, hvilken deremot försvarades af herrar Lindhagen, v. Francken, Stråle, Kinmanson och Wistrand. Motståndarnes förnämsta skäl voro, att den önskvärda körbron mellan Riddarbusgränden och Tegelbacken möjligen icke skulle komma att bli utförd förrän i en aflägsen framtid, om nu en gångbro anlägges, samt att det vore ovärdigt af stadens myndigheter att taga upp bropengar af allmänheten: Brons försvarare deremot påstodo att det var en förnuftig beskattning att låta dem som begagnade bron betala densamma, men icke den del af befolkningen, som sällan hade sin väg åt det hållet och således ej droge någon nytta deraf. Broöppningen nära Tegelbacken var föreslagen till 30 fots bredd; men hr Stråle ansåg att 40 fots bredd vore behöflig. . Afven härom ordades mycket. Beslutet blef att jernvägsstyrelsen skulle tillfrågas, om och till hvad grad en utvidgning af den ifrågavarande öppningen kan ske. Hvad beträffar sjelfva hufvudfrågan eller gångbrons anläggande voterades derom, och omröstningen utföll med 38 ja mot 40 nej, d. v, s. det blir ingen gångbro af.