Dagens Nyheter – 2 oktober 1866, sida 1

Sken och Verklighet, Roman af I. F. ömith (fört. till Dick Tarlegon m. fl.) (Forts. fr. föreg. JF.) 4 För detta ändamål öfvertalade hon Daupbin att skicka efter polisministern, hvilken också infann sig i Versailles dagen efter då prinsessan Louise återxom till klostret och kennes skyddslingar blefvo frigifna. — Herr de Sartines, sade prinsen, jag har en begäran att framställa till er, hvars uppfyllande jag icke anser oförenlig med era pligter mot konungen. — Säg heldre en befallning med hvilken ni vill hedra mig, svarade hofmanuen, glad öfver det tillfälle, som erbjöd sig, att vinna tronarfvingens bevågenhet. Ers kunglig höghets vilja är min lag. Ludvig tycktes blifva särdeles angenämt öfverraskad. Han var icke van vid att af sin farfaders ministrar bli tilltalad i en så undergifven och så vördnadsfull ton; tvärtom hade dessa alltid med flit sökt afhålla honom från allt deltagande i offentliga angelägenheter och bemött honom såsom en fullkomligt betydelselös person. — Ni känner de händelser, som nyligen satt hela hofvet i uppror? d — Det är min pligt, svarade embetsmannen, att vara underrättad om allt som försiggår icke allenast i staden utan äfven i slottet. — I sådant fall utropade Dauphin; måste ni vara invigd i märkvärdiga hemligheter. Jag skulle önska att ni ville göra mig till er för