Dagens Nyheter – 2 oktober 1866, sida 1

ALIV, På vägen till Trianon mötte fru du Barry Ulic Blake. De som buro den förgyllda bärstol, i hvilken mätressen satt, fingo befallning att stanna. Hon vinkade officeren till sig; ty hon såg på hans min att han hade någon vigtig nyhet att meddela. Den unge mannen bhbjelpte henne stiga ur bärstolen och förde henne ett stycke afsides, på det att tjenarne icke skulle kunna höra deras samtal. — Ni ser orolig ut, sade grefvinuan med en viss ifver. — Våra fiender äro försatta i frihet, lydde svaret. — Jag kunde icke hindra det, sade den stolta qvinnan, för hvilken det icke var litet påkostande, att göra en sådan bekännelse inför en man; som hon föraktade. TLudvig var illamående, ledsen och uppretad öfver den skandal som bans dotter tillställt. Jag anhöll derföre om deras frigifvande. — De äro fris! upprepade Ulic dyster: Ack! grefvinna, ni känner icke till hälften den fara, som ligger i detia enda lilla ord. Dauphin har skickat efter polisministern. Jag har fått denna underrättelse ur tillförlitlig källa. Alla medel skola användas för att uppdaga den hemlighet, som det ligger i vårt gemensamma intresse att noga bevara: Skulle detta lyckas .:— Sartines tiger nog; ban ser alltid på sitt eget bästa, föll grefvinnan honom i talet. — Sartines börjar redan hylla den uppgående solen, yttrade Ulic. Fru du Barry ryste. Dessa ord ovat