Dagens Nyheter – 1 oktober 1866, sida 3

En man som star under toffelm. En löjlig händelse tilldrog sig i förra månaden i Greonock i Skottland på en ångbåt som derifrån skulle afgå till Liverpool. Omkring kl. 3 på aftonen anlände med bantåget från Glasgow en del passagerare som ämnade sig med ångbåten. Bland dessa befunno sig en till utseendet aktningsvärd man af omkring 56 års ålder samt ett välklädt fruntimmer med ett godt utseende, som syntes vara omkring 30 år gammal, något grannt utstyrd icn blomsterprydd sommarhatt. Man kunde anse dem för att vara far och dotter stadda på en lustresa. Emellertid tycktes deras åtgöranden vara noga bevakade af ett äldre fruntimmer mera jemnårig med mannen än hon i den blomsterprydda hatten; och det hviskades, att det äldre fruntimret var på jagt efter en trolös äkta man som afvikit ifrån Edingburgh med det yngre fruntimret och öfvergifvit benne sin egen laggifta hustru. Så snart hustrun hunnit upp sitt villebråd, rusade hon ursinnigt ombord på ångbåten och ett uppträde följde, som man lättare kan föreställa sig än beskrifva, hvarunder den uppretade hustrun slet batten af hufvudet på sin rival. Mannen blef vederbörligen underkufvad och bistod undergifvet sin retade äkta hällt att bära ressakerna i land, hvarunder den sistnämnda oupphörligt öfverhopade honom med förebråelser. Ja,ja, min käre man, sade hon, du har ofta försökt sådana här streck, men ännu har det icke lyckats dig. Nedslagen och förödmjukad vågade den stackars gamle narraktige rymmaren icke yttra ett ord, knappt nog hvifta ett farväl till det unga fruntimret, som utan sin följeslagare med ångbåten fortsatte resan till Liverpool. Huru en länsman bör vara beskrifves i en Gefletidning på följande sätt: Panna utaf jern och blick som örn, Stämma såsom Thor och kraft som björn, Skägg som lejonmahn och stål i ben, Tigerns djerfhet, hjerta utaf sten, Räfvens Slughet, karakter som vintern, Helsa som ett berg, och gång som hinden Rygg, som vidja mjuk, när förmän synas, Åter stel, som ek, när låga tynas, — Och om barn och maka finns i länsmans stuga, — En myggas törst och matlust som en fluga, Bör en länsman ha, så går allt väl, Så sannt Gud mig hjelpe till lif och själ. Uttydning på Rebus-charaden i n:o 531 : Sockerbruk.