Från Fredrikshald — via Strömstad — till Göteborg och sedan på kanalen. (Bref till Dagens Nyheter i september). j Vore jag en lustig kurre, så vore det lätt att skrifva en lång berättelse om denna korta resa eller, med andra ord, att koka soppa på en spik, nu må beskrifningen bli inskränkt till omfånget, blott den ej blir det till innehållet. Det förargar litet smått en god svensk att finna, det vestra gränserna af vårt land i fägring ej mäta sig med grannländerna. Så ser t. ex. Skånes kuststräcka torr och afskalad ut, jemförd med Sceland: Det är icke utan att Svenska landet förlorar något vid jemförelsen med Norges nejder omkring Fredrikshald. Denna stad är en af de lifligaste och vackrast belägna af smålänens amt (d: v. 8. de fordna landskaperna Markerna och Borrsyssel) men företer en halffärdighet, som ofta karakteriserar de norska städerna. Med Fredrikshald särskildt är detta fallet för de ofta förekommande eldsvådorna. Prohibitivtullarne ha varit stadens fortkomst, derigenom att, då utländska varor, synnerligast kolonialvaror, på svenska sidan drogo en högre tull än i Norge, all landthandel naturligtvis gick till den norska staden från de närgränsande svenska socknarne, till stort förfång för Strömstad och andra orter, der handeln derför alltjemt aftynat. Tobak har serdeles varit en begärlig vara, som svenskarne in i senare tider i betydliga qvantiteter lurendrejat till lands och vatten från Norge. Strömstads badgäster äro alltid Fredrikshalds manufakturhandlares aldra bästa kunder, och ansenliga summor gå under somrarne ditöf