Dagens Nyheter – 1 oktober 1866, sida 2

detta råd, skall hon glädja s sig deröfver och bedja Gud för er. Hon smålog med mycken belåtenhet då mätressen, brydd öfver att ha blifvit offentligen tillrättavisad, gjorde en djup nigning för henne. Det var en qvinlig hämnd, och den som var föremål derför vedergällde den på ett lika qvinligt sätt; ty redan samma dag straxt sedan abbedissan och syster Louise återkommit till klostret, anlände till den förstnämnda en skrifvelse från konungen hvari han anbefallde henne att icke på något vilkor låta prinsessan lemna sin tillflyktsort, så vida icke han gifvit särskildt tillstånd dertill. Till lycka för den ärelystna, och något intriganta nunnan blef icke detta förbud af lång varaktighet. Prinsessan Victoire och Sofie besvarade grefvinnans helsning. De beundrade sin systers karaktersfasthet och kände sig i hemlighet rätt glada öfver att mätressen blifvit straffad för det öfvermodiga uppförande; hon vid så många tillfällen iakttagit mot dem: — Hon har blifvit tillräckligt förödmjukad, hviskade Dauphin till sin gemål; och för öfrigt rår hon icke för att konungen ej har någon annan vilja än hennes. : Marie Antoniette, som vid denna tidpunkt mest bemödade sig att vinna sin mans kärlek — ty han hade under åratal bemött henne med vördnadsfull köld — gaf gerna vika för hans önskningar. Också helsade hon vänligt på mätressen; då hon, ledd af sin svåger, grefven af Provence, lemnade galleriet. När fru du Barry kom in i sina enskilda rum, gaf hon luft åt den vrede som kokade