Dagens Nyheter – 29 september 1866, sida 3

Säkerligen handlat oklokt; ty genom att borttaga de skrankor som skiljde folket från thronen, utsatte han denna senare för stora vådor. Som man vet dukade konungamakten under i den våldsamma strid som senare uppstod, och den gjorde det derföre att den saknade nödigt stöd. De personer, som buro berömda. historiska namn, voro till största delen öfverhopads af skulder och genom att mottaga de pensioner, regeringen beviljade dem, för att de måtte kunna lefva i öfverensstämmelse med sin rang, blefvo de fullkomligt beroende af konungen. De som uppträdde i Versailles voro ingenting annatän betjenter -:med granna titlar. De åtnjöto visserligen många företrädesrättigheter, men intet verkligt inflytande. Det är då icke underligt att den stackars prinsessan Louise fann sig öfvergifven af dem alla, så snart Dauphin afgifvit sin ofvan omtalade förklaring. Hon hade, såsom hon några minuter förut sagt åt mätressen, ingen verldslig makt. Prins Soubise gaf den listiga grefvinnan en blick, som antydde att hon nu, efter hans uppfattning, var räddad. Också började hon redan se sig omkring med stolt min, viss om sin seger. — Alt förlåta dem som förorättat oss, min dotter, sade kardinalen de la Roche Aymon, är vår första pligt, såsomkristna. — Ja visst, tillade Karmeliterklostrets abbedissa. Må vi aldrig glömma att frälsaren i främsta rummet anbefallt oss kärlek till Gud och våra medmenniskor. Ehuru djupt nedslagen och harmsen öfver att hennes plan misslyckats, var den kungliga