Dagens Nyheter – 29 september 1866, sida 2

Stockholms stadsfullmäktige afslutade i går afton granskningen af förslagen till inkomstoch utgifts-staten för det kommande året. Med anledning af ett utaf herr Sundell framstäldt förslag att afgifterna till sundhetsoch fattigvården måtte å debetsedlarne upptagas såsom skiljda poster, uppstod en diskussion, hvari bland andra rådman Weser deltog. Han föreslog att hädanefter vid alla de utgiftstitlar, för hvilkas bestridande cen viss procent af de skattskyldiges bevillning efter 2:dra artikeln måste uttaxeras, det antal öre på bevillningsriksdalern som för hvarje ändamål skall erläggas, må blifva utsatt, men sjelfva skattebeloppet utföras i en för alla titlarne gemensam slutsumma. Detta blef beslutadt. Advokatfiskal Billbergh väckte motion om att staden tillhöriga fastigheter icke må debiteras för afgift till stadskassan. Denna motion remitlterades till beredningsutskottet. Man kom nu till bufvudsaken. Professor Wistrand uppträdde och föreslog, att, sedan under föregående sammankomst beslutits atwt för de af kolerafarsoten föranledda kostnadernas bestridande 7 öre för bevillnings riksdaler skola utaxeras, man måtte bestämma 46 öre pr dito för fattigvården, 44 för sundhetsvården, 10 för lyshållning och 28 för gatuläggningskostnaderna, på det att taxeringen i år måtte bli lika stor som i fjol, d. v. s. 185 öre pr riksdaler bevillning efter andra artikeln. Detta förslag vann odeladt bifall, undantagandes i fråga om gatuläggningen. Herrar Montelius och L. J. Hierta talade varmt för sparsamhet. Den förre föreslog 8 öre. Man har klagat öfver att skatterna på de sista åren vuxit i en så oerhörd grad; men dertill är den högt uppdrifna gatuläggnivgsafgiften, i väsendtlig mån vållande; och man är isynnerhet missnöjd öfver denna utgift, derföre att den icke är oundgängligen nödvändig. Herr Hierta erinrade om att herr Jean von Koch i fjol gaf fullmäktige en intressant belysning af gatuläggningsfrågan. Herr v. Koch bevisade nemligen då med verificerade räkningar att gatuläggningen i Göteborg icke kostar stort mera än hälften af hvad den kostar här och påstod, att man kunde få här förekommande arbeten i denna väg gjorda för mycket bättre pris, om man följde en rängd råd som han gaf. Hr Hierta frågade nu om drätselnämndens 3:dje afdelning fästat någon uppmärksamhet vid hr v. Kochs sakrika föredrag och gjort sig underrättad om, i hvad mån anordningarna kunna förtjena att varda iakttagna. Hr Wistrand upplyste att afdelningen till en del gjort detta. Bland annat hade den genom konungens befallningshafvande låtit uppmaning afgå till alla kommuner i närheten att såsom husslöjd tillverka för hufvudstadens gatuläggning användbar sten. Justitierådet Berg ansåg att 28 öre borde uttaxeras. Man klagar öfver allting; gör det ondt i fötterna när man går på gatorna, klagar man deröfver, skall man betala, för att få bättre gator, klagar man deröfver. Det tillhör myndigheterna att pröfva, hvilketdera af klagomålen är mest befogadt. Som det blir dyr tid i vinter, är det också sannolikt att det blir ondt om arbetsförtjenst, och under sådana förhållanden bör man icke inskränka de allmänna arbetena, hvarigenom en mängd personer, som kunna försörja sig sjelfva, komma att ligga fattigvården till last. Följden af diskussionen, som räckte en god stund, var emellertid, att fullmäktige beslöto det 28 öre per bevillningsriksdaler efter 2:dra artikeln. skola utgå jtill bekostande af underhåll och förbättring af våra gator. BEENANNSDRNRNSES TT USP NEN RENEE UPON YTA ABENE EEE TORA DN SA KS SAO