Vetenskapliga notiser. Ett Mamnmuuth-träds (Sequoia gigantea) ålder och storlek. I sin berättelse till franska vetenskapsakademien om sista botaniska kongresser i London berättade hr A. de Candolle, att Edmond de la Rue anställt en noggrann uppmätning af ett mammuth-träd i Californien, den så kallade Gamla jungfruna, som för några år sedan kullstörtades af en storm. Enligt hans uppgift höll trädet vid 6 fots höjd öfver jordytan 26 fot 5 tum 9 linier i omkrets. Arsringarne uppgingo till ett antal af 1234, hvilket således var trädets ålder. Huru värme framkallas. Dagligen och stundligen finner man talrika exempel på huru rörelse framkallar värme, men en hr Rennie har funnit ett intressant bevis derför i fråga om flytande varor. Han kokade ett ägg på det sätt att han lade det i ett kärl med omkring 10 skålpund kallt vatten, och lät detta snurra omkring 232 slag i minuten. Vågot om meteorstenar. Hr Daubree har genom nya undersökningar velat bevisa, att meteorstenar till sina beståndsdelar ega större gemensamhet med jordiska ämnen än man förut antagit. Han finner att Peridot, Lherzolit och Serpentin, tre jordiska mineralier, ha stor likhet med dem, och det har i viss mån lyckats honom att efterbilda dem. Han påstår att hufvudsakliga skillnaden emellan meteorstenar och jordiska stenar ligger deri att de förra äro starkare syrsatta och att, om metalliskt jera, som vanligen finnes i de jordiska, saknas i de andra, orsaken dertill är att söka i jordatmosferens rikedom på syre. Peridot kallar han en sorts universalslagg, som finnes såväl i våra djupare berg som i meteorstenarne. Nyttig upfinning. En i Boston bosatt tysk, vid namn Johann Heyl, har uppfunnit ett sätt att antända och släcka alla i en stad befintliga gatulyktor på en gång: Användningen af elektricitet är väl icke ny, men uppfinningen består i en kran, förenad med ett elektriskt batteri, förmedelst hvilken man kan från en viss punkt släppa på eller afstänga gasen och antända den genom det elektriska batteriet. Om blåsten skulle släcka ut en gaslåga, så antändes den åter af sig sjelf genem den i trådarne befintliga hettan. — Franska vetenskapsakademien har nyligen förlorat af sina ledamöter, astronomen Goldschmfät. Han var född i Frankfurt, arbetade först på sin faders kontor, blef sedan en ganska skicklig målare under ledning af Schnorr och Cornelius, men vände sig slutligen i Paris till astronomiens studerande. Han har upptäckt flere af planeterna, såsom Pomona, Lutetia, Atalanta, Harmonia, Daphne m. fl; har på astronomiska kartor utsatt flere tusen stjernor som ej förut voro observerade, och hade blifvit belönad med Lalandes stora astronomiska pris.