Bref från Norrköping. Den 22 sept. 1866. Koleran har under denna vecka betydligt tilltagit, och hvart man vänder sin blick ses bedröfvade och oroliga ansigten. Det är också hemskt att på eftermiddagarne se det ena liktåget efter det andra isagta mak skrida upp till kyrkogården. KI. 6 hvarje afton skall jordfästningen ske, fast det stundom dröjer till nära 7, enär presterna ej behaga komma punktligt. I tisdagsafton jordfästades 23 lik, och det var icke långt ifrån att 7 personer blifvit lefvande begrafna på samma gång. Vid nedsänkningea af ett lik rasade nemligen den lösa vallen och plankorna skredo undan, så att bärarne och en dödgräfvare föllo i grafven. Lyckligtvis blef ingen svårare skadad. Kolerafarsoten denna gången håller sig till arbetsoch medelklassen. År 1853 deremot begynte koleran sin sorgliga verksamhet högre upp Att sjukdomen uteslutande håller sig bland den fattigare befolkningen kommer naturligtvis deraf, att den fattige, såsom mindre väl klädd, oftare är utsatt för förkylningar, och detta är så mycket troligare, som väderleken i sommar varit kall och ruskig. 1853 egde ett mottsatt förhållande rum, enär det då under två månaders tid ej kom en regndroppe, utan var varmt och torrt. Man sade då, att sjukdomen hade sin orsak i torkan och värmen; nu deremot skyller man på regnet och kylan. Båda anmärkningarne torde hafva något skäl för sig. I sammanhang härmed anser jag mig böra nämn na, som ett bevis på hurusom tilltagsenheten och oförskräcktheten vid dylika sjukdomars härjande oftast äro de bästa läkemedlen , följande