Dagens Nyheter – 28 september 1866, sida 2

—— —V———— I kenhet eller en otålig längtan efter att blifva regent som föranleder denna fråga; ty emedan jäg afsigtligt blifvit uppfostrad mera såsom det höfves en enskild: mans son än arftagaren till en thron, och ständigt afhållits från all befattning med allmänna angelägenheter, har jag stor anledning att befara det min krona blir full af törnen: Den olycklige fursten anade icke, då han yttrade detta, att hans ord skulle blifva bokstafligen besannade. — Ers kungl. höghet, sade vetenskapsmannen; till ingen annan menniska skulle jag vilja uttala min åsigt i detta ämne. Men ni har rättighet att bli upplyst. Dock bör jag, förrän jag uppfyller er begäran, bestämma ett vilkor, som ni måste lofva att noga iakttaga, såväl för min som min höge patients skull. — Låt höra detta vilkor. — Jag fordrar att ni genom heligt löfte förbinder er att icke upprepa mina ord, färrän ni blir konung: — Tillåter ni ej något enda undantag? frågade prinsen, förmodligen tänkande på sin ge mål, den sköna Marie Antoniette, som ingalunda var okunnig om att han utsatt ett möte med läkaren. — Nej, intet enda. — Nåväl jag lofvar att uppfylla ert vilkor, sade Dauphim allvarligt, ehuru jag derigenom säkerligen blir utsatt för obehag. — Ja, anmärkte La Martinicre med sin vanliga rättframhet, det är Frankrikes öde att regeras af konungar; som i sin tur styras af qvinnor; men det är någonting som icke rörer mig. Jag är ingen politiker: