oo — Nej, yttrade mätressen, efter att ha funderat en liten sinud, sammanträffandet måste försiggå i hemlighet. Nu vet jag; i Drottningens lund ... klockan tolf i natt. Sedan mötesplatsen blifvit bestämd, åtskiljdes de två fruntimren. Grefvinnan var icke den enda person vid hofvet som med bäfvan tänkte på möjligheten af konungens död. Polisministern herr de Sartines fruktade att han skulle förlora, icke sin plats, — ty att den skulle komma att bli tagen ifrån honom, så vida det icke genora någon oväntad händelse lyckades honom att göra sig behaglig för Dauphin, insåg han mer än väl, att just sörja så mycket deröfver — utan sin frihet. Ilan visste ait endast få af han embetsåtgärder tålde vid dagstjuset. Han hade sitt arbetskabinett i slottet och satt just grubblande öfver sin ställning, då en egendomlig signal låt höra sig å en lönndörr, hvars tillvaro var bekant endast för några få invigda. Herr de Sartines upplät genast dörren, och Henriette, fru du Barrys kammarjungfru, inträdde. Ehuru hennes matmor hyste stort förtroende till henne och rikligen belönade henne för hennes förmenta tillgifvenhet, hade hon dock redan länge varit spion åt ministern. — Hvad har ni uppsnappat? frågade han hastigt. — Någonting som mången skulle vilja gifva huadra louisdorer för att få veta, svarade Henriette; men, åt er skall jag meddela nyheten för femtio ... Som ni behagar, tillade hon, när hon märkte att han tvekade. Hans kungl. höghet Dauphin betalar utan tvifvel dubbelt så mycket,