monarken i sina nät, hade förmått beröfva läkaren någon del af hans inflytande. — Ludvig kan lefva flera år ännu, yttrade hon. Vore jag blott säker derpå, skulle jag trotsa thronföljarens vrede. — Derom kan ni lätteligen få upplysning, sade marskalkinnan. — På hvad sätt? — Fråga Cagliostro. Grefve Cagliostro var en af de märkvärdigaste och lyckligaste charlataner som någonsin ockrat på menniskors lättrogenhet: Konungar och ministrar vände sig till honom med full tillit; och han var så väl underrättad, att hans svar nästan alltid besannades. Men föga har man sig bekant om hans börd och ännu raindre om tiden när och stället hvarest ban dog. Hela hans lif var insvept i en ogenomtränglig slöja, man visste nästan ingenting om honom med säkerhet, man endast anade och gissade; Denne utomordentlige mans anspråk grundade sig för öfrigt icke uteslutande på bedrägeri. Han måste ha varit i besittning af djup lärdom, eljest skulle han ej ha varit i stånd att spela sin rol så mästerligt. Hög och låg, gammal och ung läto narra sig af honom och betalte dyrt hans spådomar. Tron på hans makt var vid den tid, hvarom vi skrifva, så allmänt utbredd att fru du Barry ögonblickligen antog det henne gjorda förslaget. — Men buru skall jag meddela honom min önskan? sade hon. Jag kan icke under närvarande förhållande lemna Versailles. — Jag skall åtaga mig den saken, genmälde den gamla damen. Hvar vill ni ta emot honom? I er våning?