— Säg blott ett ord och ni är fri, gen mälde den unge mannen: — Ni kan nu icke längre bedraga mig, sade den stackars flickan i sorgsen ton; förr var det annorlunda; när jag, lättrogen såsom alla älskande; med full tillit lyssnade till era ord: Denna tid är nu förbi; fjellen hafva fallit från mina ögon och jag ser er nu i er rätta dager, ser huru afskyvärdt ful ni är: Ni tyckes mig vara lik en hal orm, och om lögnen antoge mensklig gestalt föreställer jag mig att den skulle få samma utseende som ni. Jag känner er, Ulic; tillade hon; och sedan jag lärt känna er; föraktar jag er: — Ni vore klokare, om ni fruktade mig, svarade hennes fordne älskare; retad af hennes smädeord; Ni glömmer att ni är i Bastiljen, hvarest man icke har brist på medel till att aftvinga er den bekännelse, som jag nu ber er godvilligt afgifva. — Tortyren! sade Lucille, i det hon på Ulic kastade en blick, som uttryckte det mest lågande hat; Denna hotelse fattades ännu, för att göra er nedrighet fullständig. Försök detta medel och ni skall få se att det icke kommer att verka på mig. Jag skulle bra gerna vilja erfara, hvilka ytterligare lidanden Ulic Blake kan lägga tilldem, som iag redan utstått för hans skull; Men besinna er noga innan ni drifver er grymhet för långt, fortfor hon; ty jag har ställt så till att bevisen på er brottslighet blifva öfverlemnade åt Redmond ONeil så snart jag dör. Ehuru det var mycket mörkt i cellen; märkte Tucille att skurken blef förskräckt och bleknade då hon yttrade detta: