som mottog orderna och besörjde deras verkställande. oo Tillåt mig göra er uppmärksam på att jag väntar, sade Ulic stolt: — Jag ber tusen gånger om förlåtelse, svarade embetsmannen med en bugning; men sannolikt är detta det första besök ni aflägger i Bastiljen? oo— Så är det. — Jag tänkte det straxt; ni skulle nemligen eljest icke varå okunnig om att vissa for mealiteter äro vanliga kär i fästningen, hvilka sjelfva guvernören måste underkasta sig. Sekreteraren skall uppsätta en skrifvelse, hvari tillåtelse att besöka fången meddelas er, och denna skrifvelse skall undertecknas af mig. — Allt detta behöfves ju icke, när ni sjelf I följer med mig. — Jag försäkrar er att, om denna fomalitet ej iakttages, får icke ens jag tillträde till fången, och således ännu mindre ni; yttrade herr de Launy småleende. Man skickade efter sekreteraren och den Et fullmakten skrefs. Tvifvelsutan var I detta icke nödvändigt; men så mycken tid vanns derigenom, att den befallning, herr de Launy i hemlighet meddelat de underordnade tjenstemännen, hann utföras. — Lemna mig, sade Ulic till sin ledsagare, när denne pekade på dörren till den fuktiga och mörka cell, i hvilken Lucille Chomont knappt två minuter förut blifvit införd. Jag vill tala med henne mellan fyra ögon: Guvernören stannade och bugade sig med en min, som antydde att han icke alls var angelägen om att höra på deras samtal; Han