Dagens Nyheter – 26 september 1866, sida 2

en forskande blick på presten, förmås att dölja bevisen på Illens oskuld? — Nej, svarade fader Karoolan lugnt. — Jag tror er yttrade flickan i lugnare ton, ja, jag bör tro er, ehuru jag lofvat mig sjelf att aldrig lita på någons ord. Och nu återstår mig ingenting annat än att angifva stället hvarest jag gömt bevisen — men kom närmare ty väggarne hafva öron; hemligheten måste hviskas fram — närmare — ännu närmare! — De ligga i ett skrin, nedgräfdt tätt invid det tredje pomeransträdet, från porten räknadt, på kapten ONeils gård i Paris.:. Nu har jag sagt er allt; Genom tortyr hade icke denna hemlighet kunnat aftvingas mig; men hoppet om att få smaka hämndens ljuflighet, har lossat min tungas band :-..Uraktlåt icke att genast sedan ni blifvit fri skrida till verket; så att skurken blir snart straffad — före sitt giftermål, tillade hon ifrigt. Kom ihåg detta, så att han icke hinner öka antalet af sina brott med en mened: Mitt hjerta är lättare efter detta meddelande; fortfor hon; ock kommer hvarje timma som förgår, innan ni lemnar Bastiljen att synas mig lång som ett år. — Jag är beroende af försynen, anmärkte den värdige presten ödmjukt, hvilkens vilja vi med ett barns blinda förtroende måste underkasta oss. — Glöm icke, upprepade Lucille Chomont; då hon stod i begrepp att lemna cellen; att straffet bör drabba den nedrige uslingen före hans giftermål. Jag skulle anse mig blott till hälften hämnad, om Redmonds värja ej genomborrade hans hjerta, förrän han hunnit offra ännu en qvinna;