Dagens Nyheter – 26 september 1866, sida 2

gen afgift kan dock vara enklare och lättare att upptaga än denna: Vi meddela några exempel på huru man vill aflöna stadens embetsoch tjenstemän. För sekreteraren hos nämnden och dess första afdelving föreslås lön 2000, tjenstgöringsarfvode 1000. Tjensten iunehafves nu af en rådman med 4,500 rdrs lön som sådan. Dessutom skulle han erhålla 300 rdr till biträde vid diariiföring (hvarmedelst han torde vara befriad från tjenstgöring å embetsrummet annat än sessionsdagarne) samt framdeles äfven bekomma notarietjensten hos deputerade för byggnadsärender med 500 rdrs lön. Stadskamreraren uppbär nu en lön af 2,700 rdr, men dessutom arfvoden och provisioner under 10 särskilda rubriker. Detta vill man nu sammanslå, hvilket synes mycket riktigt. Hvarken för honom eller för stadskassören föreslås någon förhöjning i deras nuvarande inkomster, men dessas belopp är beroende af provisionen å bränvinsutskänkningsmedlen. Var denna provision åt dem beviljad för alltid och utan förbehåll? Klokheten lärer forlra att, om provisioner vidare blifva tjenstemiän tillagda, då stadga att hvad som går öfver ett visst belopp skall tillfalla staden: För många andra föreslås förhöjningar, hvilkas lämplighet och nödvändighet understundom är tvifvel underkastadt.! Ofverhufvud lemnar förslaget det intrycket, att det i mycket behöfver göras om i den riktningen att en del tjenstemän få mera arbete, om ock derföre skall mera betalas. Det förefaller den enskilde skattegifvaren, van att arbeta hela dagen — och ofta natten med — som det icke skulle vara absolut nödvändigt att stadens embetsoch tjenstemän blott och bart skola vara upptagne några timmar på förmiddagen, såsom fallet är med många af dem.