Dagens Nyheter – 26 september 1866, sida 1

Sken och Verklighet. Roman af J. F. Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl.) (Forts. fr. föreg. Af.) Lucille Chomont var en qvinna, och såsom sådan närde hon förhoppningar, hvilka af det aldraringaste förnuftsresonnemang ofelbart skulle ha skingrats; nog af hon begagnade icke sitt förnuft. Men det nära till hands liggande skäl, som fader Karoolan fraraställde, öfvertygade henne straxt om att hon var offer för en med kallblodighet och beräkning genomförd intrig; och hon vred sina händer, på en gång hemsökt af samvetsqval, svartsjuka och hämndbegär: — Den skurken, utbrast hon åter, den nedrige bedragaren! Hans ömma blickar, hans eder och löften voro således ingenting annat än lögner; men nu kan jag nå honom, och äfven om jag dör, skall han dyrt få umgälla de oförrätter han tillfogat mig. Ni har vänner, fortfor hon med tilltagande häftighet, genom hvilka ni kan meddela er med Redmond ONeil. Säg honom att hans hustru var oskyldig, och att fru du Barry och hans kusin beredt hennes undergång; den förra för att bestraffa det likgiltiga och afvisande sätt, hon iakttog, när hon, den firade mätressen, sökte närma sig henne, den sednare för att komma riktigt i gunsten hos maktens innehafvarinna, dymedelst erhålla en fullkomligt tryggad ställning vid hofyet, vinna hastig befordran och slutligen blifva arfvinge till sin morbrors gods i Irland: — Kan så mycken låghet finnas hos en