Dagens Nyheter – 26 september 1866, sida 1

det icke svårt för er att oförmärkt sätta er i besittning af dess kläder och juveler samt begagna dem ett par timmar. — Jag begagnade dem icke, sade Lucille. Detta påstående väckte stor förvåning hos presten. Han kunde icke förstå, I uru det eljest lyckats bedraga Redmond till den grad. — Planen var skickligt uttänkt fortfor flickan, och skulle icke ha kunnat verkställas, om man ej haft den hemliga polisen till sitt förfogande. Med tillbjelp af herr de Sartines blef Le Noitre; han som målar så konstnärligt på emalj, införd i min matmoders toilettrum, för att kopiera det i armbandet infattade porträttet af hennes far. Jag kommer ännu ihåg att han arbetade hela natten derinne; men säkerligen blef han väl betald af dem Som tog bans tid i anspråk; Guyon modellerade sjelfva armbandet äfvensom ringen, och hofjuveleraren Lebon förfärdigade dem: De eftergjorda pjeserna voro utmärkt lyckade, så att icke ens jag kunde upptäcka någon skillnad mellan dem och de smycken som tillhörde min matmor. — Jag fattar nu mycket väl huru det varit möjligt att göra efter porträttet och armbandet, yttrade fader Karoolan, men icke huru det kunnat.ske med ringen. Jag vet att Ellen lofvat sin man att aldrig taga den af sitt finger, — Hon höll troget sitt köfte i detta afsceende, svarade Lucille; Ringen bar hon beständigt, och det var kapten Redmond som i sitt raseri först ryckte den från hennes band: — Det är, obegripligt mumlade presten: . — För det lugna, passionsfria förnuftet kan det synas overkställbart, sade flickan, men då man älskar så som jag älskade honom, öfver