Dagens Nyheter – 25 september 1866, sida 3

Den består vanligtvis af ett långt smalt rum med ett fönster och en dörr åt gatan, men är längden delad af en disk klädd med zinkplåt. Der finnes sällan någon mat, endast flera slag af bränvin, öl och porter kunna vanligtvis erhållas. Icke endast karlar besöka dessa ställen, utan äfven qvinnor, ofta åtföljda af sina barn, gå dit för att, på samma gång de med bränvin stilla hungern, förglömma lifvets olyckor och sorger. Ofta medföra de barn, så små att de ännu icke kunna gå utan måste bäras. Det är rysligt att se dessa bleka, affallna varelser komma raglande gatan utåt, stundom följde af sina män, ofta ännu värre än de sjefva. I denna del af staden, tillhållet för alla nationers sjöfolk, finnes nästan ingen söndag. Under det i vestra delen af staden bodarne stängas på lördagsmiddagen kl. 2, stå de i östra delen öppna hela veckan igenom. Största handeln är likväl på lördagsnatten, då återstoden af kött, fisk och grönsaker från nästan hela London säljes åt de fattigare. Bodarne, om man så kan kalla dessa smutsiga oordentliga ställen, äro då upplyste af ett parstora fladdrande gaslågor, som sprida ett rödaktigt sken öfver gatan och de på den samma församlade menniskorna, hvilka alla äro af den mest fattiga delen af folket. Allt företer det djupaste elände. Kläderna bestå nästan uteslutande af trasor. Karlarna äro vanligtvis klädda i höga svarta hattar, mössor begagnas sällan eller aldrig i England. Man behöfver endast kasta en blick in i gränderna och genom fönstren till de fattigas bostäder för att märka huru litet det är sörjdt för de nödlidande. Deras bostäder utgöras af ett litet trångt och mörkt rum, hvars möblering består af en säng, ett bord, några stolar samt ett skåp; dessutom finnes kläder och trasor spridda öfverallt. Ofta äro fönstren spräckta eller sönderslagna, och då de vetta åt gränder eller gårdar, finner man ofta utanför dem utskjutande käppar, på hvilka kläder äro uthängda till: torkning. Vid middagstiden, hvilken för den arbetande klassen är ungefär kl. 1, nedskickas barnen på gatan för att icke gå i vägen uppe vid matlagningen. Gårdar finnas sällan eller aldrig, utan gatan är den gemensamma lekplatsen för alla barn. Der får man också se dem hoptals krälande om hvarandra med ett sjukt, blekt utseende. För de fattiga har staden icke dragit mycket försorg, nästan inga arbetshus eller fattighus finnas och de, som finnas äro så inrättade, att ingen vill begagna dem om det möjligen kan undvikas. Heldre än de fattiga gå till arbetshuset och skaffa sig tak öfver hufvudet, tillbringa de natten på en trappa eller något dylikt utomhus. Polisen eger icke rättighet att taga hand om sådana uteliggare. London är derföre öfversvämmadt af tiggare, hvilka mestadels så snart något tillfälle att stjäla erbjuder sig, icke äro sena att begagna sig af det. Ofverallt träffar man barn, som bjuder ut svafvelstickor och blommor, och många af dem draga icke i betänkande att undersöka fickorna på förbigående personer.