Dagens Nyheter – 25 september 1866, sida 2

rest till Versailles samt förespådde med anledning deraf att fångarne snart skulle blifva utsläppta. — Jag kan icke beskrifva, hvilken jäsning i sinnena händelsen åstadkommit, sade han. Ett mord, föröfvadt inom sjelfva klostrets. :. — Tyst, hviskada hans vän. Varningen xom för sent. Katty hade hört dessa ord, hvilka tillkännagåfvo hennes olycka — att hennes barn var faderlöst och hon sjelf enka. Det är svårt att i sanna färger afmåla såväl glädjen som sorgen. Den förra klar som solsken och tyvärr! lika hastigt öfvergående som detta, den sednare mörk som ett åskmoln, innan det uttömt sitt innehåll öfver jorden. Båda trotsa målarens och skaldens talang. Alla hafvs erfarit dem, alla kunna fatta dem; men ingen förmår återgifva dem fullkomligt troget på duken eller papperet: Vi måste derföre förbigå beskrifningen om Ellens trogna väninnas sorg öfver förlusten af sin man och hennes olyckskamraters fåfänga bemödanden att trösta henne. I god tid den följande morgonen begaf sig Tucille Chomont till fader Karoolans cell; Den gode, gamle mannens medlidsamhet och milda väsende hade tillvunnit honom hennes förtroende. Synbarligen hade hon tillbragt en sömnlös och qvalfull natt. Hennes ögon, som icke längre fuktades af ångrens tårar, Vore torra och blodsprängda, och hennes förr så röda och vackra läppar hade en blekblå färg. — Jag lider, fader, yttrade hon, lider grymt, haf öfverseende med mig i betraktande af i min . ungdom och oerfarenhet. Bed för mig!