Dagens Nyheter – 25 september 1866, sida 1

Sken och Verklighet, Roman af I, F. Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl.) (Forts. fr. föreg. Af.) Lucille Chomont uppgaf ett ofrivilligt rop af förskräckelse då detta namn nådde hennes öron. Den olyckliga flickan tryckte båda händerna hårdt mot sitt bröst, likasom en person, hvilken plötsligen angripes af kramp, och snyftade bitterligen. — Känner ni er illamående, min dotter? frågade fader Karoolan, tilltalande henne på franska: — Jag lider förfärligt, men med rälta, genmälde Lucille. Mitt hjerta är krossadt, men jag förtjenar icke bättre. Jag har endast min egen gudlöshet och lättrogenbet att tacka derför. Jag lyssnade till den unge mans smicker, hvilkens namn ni nyss utsade, trodde att han älskade mig, under det att han blott sökte vinna mitt hjerta, för ati få begagna mig såsom verktyg vid utförandet af sina nedriga planer; Men han hade icke väl nått sitt mål, förrän han tröttnade vid mig, stackars flicka, och nu befinner jag mig i Bastiljen, såsom ni ser. Så linge jag lefver, fortfor hon med förtvillan i sin röst, måste jag lefva skiljd från verlden, från kära anhöriga och vänner och, hvad som är värre än allt annat, beröfvad friheten... .Under det att svartsjukans qval sönderslita mitt bjerta, är jag Ulic Blakes fånge; ty ingen annan än han har gjort mig till fånge och genom ett ord af honom kan jag när som helst bli fri igen; Är icke detta förfärligt? Har väl någon blitvit hårdare straffad än jag.