Dagens Nyheter – 24 september 1866, sida 2

handling förmådde icke fråntaga henne den öfvertygelsen att han blifvit mördad midtför hennes ögon; och hvarken genom fröken Macnamaras vänlighet eller fader Karoolans uppmuntrande ord mildrades hennes sorg: Fångarnes fickor blefvo vid ankomsten till Ba stiljen genomletade; och sedan man tagit ifrån dem alla penningar, juveler och papper, fördes de till sina celler, som stodo i samband med hvarandra och lågo åt gårdssidan till. Som de voro utländningar ansåg ej guvernören herr du Launy nödigt att skilja dem från hvarandra. Under förmiddagenslopp erhöll denne vigtige embetsman ett bref från prinsessan Louise, som, ehuru hon begagnat sin väninna såsom ett redskap i striden mot mätressen, icke glömt henne utan bad i sin skrifvelse att hon måtte bli väl behandlad och bemött med artighet. Detta förord hade fångarne att tacka för den utomordentliga uppmärksamhet som visades dem. Guvernören var till och med så hygglig att han lät irländskan uppassas af en qvinlig fånge, hvilken han ansåg vara en fullkomligt betydelselös person: Denna fånge var emellertid ingen annan än Lucille Chomont, den olyckliga Ellens otrogna kammarjungfru: Fader Karoolan anade detta först: Ett litet kors af irländsk ek; somfflickan bar fästadt vid ett halsband och som icke blifvit henne fråntaget; då hon infördes i Bastiljen, förmodligen emedan man ansett det vara alldeles värdelöst, ådrog sig snart hans uppmärksamhet. Han hade sjelf gifvit det såsom afskedsgåfva åt hennes matmor; då denna; en lycklig och förhoppningsfull brud; lemnade Irland. Försynen, har rigtat den ondskefulla men