Dagens Nyheter – 24 september 1866, sida 1

— Så äro vi då nu i öppen fiendskap; utbrast hon. — Med konungen? frågade öfverstekammarherren. — Nej visst icke :;.: Jag menar med fru du Barry. — Det kommer på ett ut: — Jaså, svarade damen helt lakoniskt. — Jag tycker att det är otacksamt gjordt af er, fortfor hofmannen, som kände fru de Marsans karakter och förhållanden mycket väl, då ni troligen icke är okunnig om den nåd, hans majestät ämnat bevisa er familj. Fru de Marsan upprepade ordet ämnat i en ton, som antydde att hennes neutralitet måste förvärfvas genom ettinågot mera bestämda ordalag afgifvet anbud. — Ja, befälet öfver schweitzergardet, som det vo meningen att er sonson skulle få. Detta ah! angaf att anbudet icke helt och hållet tillfredsställde henne. oo Och en stillökning af hundratusen franes 1 er pension, tillade prinsen. — Godt, utropade den gamla frun, det kan jag kalla att tala till punkt; och om jag blott kunde vara öfvertygad om att hans majestäts nådiga afsigt att bevisa mig sin erkänsla för de tjenster, jag i underdånighet kan göra honom, icke komma att ändras . -. — Ni har mitt ord derpå: — Det är fullkomligt tillfredsställande ; dock vore konungens ännu bättre. Hans majestät behöfver blott skriftligen underrätta mig om sin vilja; och jag skall handla derefter,