— Kanhända, anmärkte han, ni vill vara af den godheten och skaffa mig litet mera ljus i den här saken; eller måste jag två gånger bedja om upplysningar? — Tro mig ej i stånd till en sådan försummelse mot min konung, ers majestät, svarade prinsen. — Till en början har det fruntimmer, som er höga dotter presenterat, tillsammans med sina följeslagare blifvit skickad till Bastiljen; ehuru, om jag minnes rätt, hennes fader hade den lyckan att med fara för sitt eget obetydliga lif, rädda ers majestäts helgade person. Ludvig bet sig i läppen och rodnade. Han märkte ironien uti prinsens svar, och udden träffade desto bättre, som det kungliga samvetet hviskade att en orättvisa blifvit begången; — Karmeliterklostret har blifvit stormadt, man har inträngt uti prinsessans cell och hennes gäst har blifvit arresterad i hennes egen närvaro. — Omöjligt! utropade konungen; Sartines kan ej hafva vågat något sådant. — Försedd med kunglig fullmakt, kan en olisminister våga allt, anmärkte prinsen kallt. En utaf den irländska damens följeslagare har blifvit mördad, kyrkan vanhelgad genom utgjutet blod; följaktligen kan gudstjensten ej vidare firas, innan erkebiskopen af Paris samtyckt att rena det heliga stället ifrån helgerånet. Monarken förblef några ögonblick stum af vrede och förvåning. — Har ni sagt mig allt, min prins? frågade han: — Ja; på det hela taget, ers majestät, svarade Soubise, ty återstoden är endast hvad som