Dagens Nyheter – 22 september 1866, sida 2

med han lät sina ryggknotor antaga form en al en halfcirkel: När han kommit på några stegs afstånd ifrån konungen och mätressen, bugade han sig ännu djupare och stannade, under det hans ögon voro fästade på marken. — Vi äro tillfredsställda med ert nit, herr de Sartines, sade Ludvig nådigt: Ni behb.öfver aldrig befara att ådraga er vårt höga missnöje, då ni tjenar grefvinnan du Barry: Vid konungens första ord började ministerns ryggrad att räta upp sig, och då hans kunglige herrskare slutat, stod han der upprätt, liksom huggormen då han på sin stjert njuter af solens värma och ljus. — Ert uppträdande i Karmeliterklostret måste hafva åstadkommit ett förskräckligt oväsen, anmärkte konungen skrattande, och skrämt de stackars nunnorna. Jag förmodar, tillade han liksom träffad af en plötslig tanke, att ni valt en lämplig tid. — Midnatten sire! — Bra, svarade konungen, mycket bra. Man bör vid dylika tillfällen alltid undvika skandal. Ni vet att jag byser en oöfvervinnerlig afsky för skandal. Herr de Sartines kände sig mindre lugn vid denna anmärkning och hans ryggrad började ånyo kröka sig. — Mötte ni något motstånd? — Nej, sire; endast abbedissan. :: — Ja, ja, afbröt Ludvig, vi känna till allt det der. Emedan vår dotter bosatt sig i Karmeliterklostret, inbillar sig fru dAuvergne att Frankrikes krona blifvit lemnad i hennes vård: Härunder hade de samtalande personerna lem