oaktadt tiden har uppryckt många af de präktiga träden ifrån de terassformade promenaderna och våldets råa hand ifran deras marmorpiedestaler nedstörtat de tjusande statyer och vaser som fordom smyckade dem, så är likväl återstoden af denna lustgård tillräcklig för att gifva besökaren en idt om hvad den måste hafva varit före revolutionen. Ludvig Philip restaurerade orangeriet till en del, men ehuru guldet kan frambringa underverk af stef och murbruk, är det oförmöget att påskynda naturens verk: Endast tiden kan fullkomna dess skönheter. Mot slutet af Ludvig XV:s regering stod orangeriet i sin fulla prakt och då vädret var vackert, vandrade konungen gerna under dess ljufliga, doftande skugga och njöt af den friska luften och solskenet; Dessa promenader ägde vanligtvis rum på morgonen och liksom genom en tyst öfverenskommelse var det ett vedertaget bruk att ingen då fick nalkas konungen. Favoriten och hennes älskare inträdde i orangeriet nästan på samma gång. — Vänta tills jag ropar er, sade grefvinnan till polisministern, och kom ihåg hvad jag sagt er. Herr de Sartines bugade sig: I det hon tog klädningssläpet ur pagens händer och befallde honom afvakta sin återkomst vid terassens första fontän, kastade hon detsamma öfver armen och gick konungen till mötes; som då han såg henne uppsöka sig vid en timma, hvars helgd endast hans drottning haft tillåtelse att störa, lät sin förvånade blick hvila på favoriten. — Hvad få vi tillskrifva det oväntade nöjet af ert besök; frågade han i en artig ton; hvar