oense ——XXEXXÖEEEEEREER är jag förlorad! mumlade favoriten: — Utan tvifvel, svarade väninnan kallt. Det ges emellertid ännu en utväg: förekom edra fiender. Nu är just tiden inne, då Hans Majestät promenerar i orangeriet; uppsök honom der, och bekänn allt! — Ni har rätt; ännu är bataljen icke förlorad. Med denna anmärkning lemnade grefvinnan, sedan hon uti cn stor spegel kastat en med sin toaletts oförvitlighet tillfredsställd blick, rummet för att uppsöka den kunglige narren. Då hon, åtföljd al sin negerpage, Zamori, som uppbar hennes släp, passerade terassen, mötte hon polisministern. — Grefvinna jag har fullgjort edra order, sade han med en djup bugning. — Ni har störtat er sjelf genom er lydnad; svarade skönheten ironiskt. — Ack, fru grefvinna! — Ej ett ord vidare, afbröt honom favoriten: Jag uppsöker konungen. Ni måste vara mig följaktig. Tag er väl till vara att motsäga et enda ord af hvad jag yttrar. Jag är er vän elier fiende för lifvet allt eftersom ni uppför er: — Gretvinna du Barry, sade herr de Sartines, jag är er slaf; gör med mig hvad ni vill. XIX. Orangeriet i Versailles var, om ej just den mest berömda; likväl den älskligaste af Ludvig den XIV:s skapelser. Ännu är det skönt; ty