Dagens Nyheter – 21 september 1866, sida 1

Vid ljudet af den mägtige prelatens nam darrade ministern och ryggade tillbaka. Då hanvj lemnade Karmeliterklostret, krusade ett omärkligt småleende syster Louises läppar. Hennes plan hade lyckats. — Vördnadsvärda moder, anmärkte hon, vi måste genast begilva oss till Versailles och der fullfölja vår sak, innan derna usla qvinns, hvars inflytande iir Frankrikes olycka och dess ko-nungs nes, kan parera hugget: Bära slögtingar, frefvinnan de Soissons, fru de Marsam och priasessan af Auvergne skola åtfölja os: — Alldeles rigtigt, min dotter, svarade abbedissan i en vördnadsfull ton. Men göra vi ej bätre uti att invänta erkebiskopens ankomst? Syster Louise funderade en stund innan non svarade. — Nej, sade hon i en bestämd ton, vår ankomst är fullt tillräcklig: Min olyeklige fader kan aldrig fåta denna skandal blifva onäpst — ett kloster öfverfallet.! Blod utgjutet inom dess helgade murar! Hans barns sista tillflyktsort. skymfad: Ännu syntes abbedissan tveka. — Det måste ske för att rärida Frankrike och upprätthålla vår ordens ar seende, fortfor syster Louise. Å Det sista skälet syntes för a bbedissan vara af högre vigt äp allt annat, ty hom gaf genast sitt bifall och afsände ögonbli ckligen budbärare; som skulle sammankalla de utaf den furstliga nunnan uppgifna släglingarr co Före middagen VOro de höga damerna församlade i klostrets refekto rium; fru de Marsan anlände sist af alla: : De som hafva läst u den tidens memoarer;