Dagens Nyheter – 20 september 1866, sida 2

Vi kunna icke göra detta, men meddela några af hans första reflexioner: — Snart skall arrendet ut, och ännu har jag ej ens fått sälja en gris, än mindre sammanskrapat den erforderliga summan i sin helhet. Möjligen vill icke fröken Tab vara sträng mot mig denna gång... Men hur skall det gå med vår son, som icke har någon annan som ser om sig än sin faster och gamla blinda mormor? Då han sedan erinrade sig att hans syster var fullt lika skicklig som han sjelf i fråga om att sköta barn, lugnade han sig något och han rigtade sina tankar på andra ämnen. Hans funderingar afbrötos derigenom att klostrets stora klocka började häftigt ringa. Straxt derefter hörde han från gatan ljudet af menniskoröster och brådskande steg: — Kanske elden är lös! utropade han och skyndade ut för att förvissa sig om huruvida han gissat rätt. Emellertid kan det vara så godt att för läsaren omtala orsaken till klämtningen, som väckt Kattys man ur hans grubblerier och den lilla staden S:t Denis fredliga invånare ur deras lugna sömn. Det var förenadt med utomordentligt stora svårigheter att arrestera fröken Macnamara och hennes följeslagerska, hvadan polisministern beslutit sjelf utföra det brydsamma värfvet; Hans afsigt var att om möjligt bemäktiga sig offren utan prinsessan Louises vetskap: Till olycka för herr de Sartines hade han att göra med en person, som var lika klok och omtänksam som han sjelf. Prinsessan hade med fit upplåtit åt sina gäster ett rnm, i hvil