Dagens Nyheter – 20 september 1866, sida 1

yttrande cApres moi le deluge, hvilket flera sednare författare tillskrifvit Taleyrand, bär vittnesbörd derom. ZVIIIL Grefvinnan du Barry var icke denenda person som harmades öfver att fröken Macnamara sökt en fristad uti Karmeliterklostret i S:t Denis. Phelim Cassiday sörjde deröfverilika hög grad: i — Det var svårt nog, klagade han; att 7ara skiljd från Katty, när han vistades i Trland; men att befinna sig ensam i ett främmande land, der menniskorna icke kunde förstå honom och icke han menniskorna, det var tio gånger svårare. I sin sorg försäkrade han fader Karoolan att hans hjerta var nära att brista. Den värde prestmannen tycktes icke taga sig mycket al denna bekännelse: — Det är emellertid sannt, fortfor Phelim: Jag blir mig icke lik, förrän jag kommer tillbaka till min hemort igen. Det är ett otrefligt land. detta, och jag skulle vara frestad att tro det kristendomen ännu icke spridt sig hit, så vida ej ers högvördighet funnes här. — Hvad är det ni jemrar er öfver? frågade fader Karoelan, Ni mår ju som en prins, j — Icke saknar jag mat och dryck; svarade den stackars äkta mannen, och ehuru allt hvad jag förtär smakar illa; klagar jag ej deröfver: Gud vet huru de laga sina rätter här, men sedan jag Kom hit, har min mage beständigt varit på obestånd . ;. Det värsta af allt är att jag ick