Dagens Nyheter – 20 september 1866, sida 1

fuktade sin panna med någon uppfriskande vätska förvarad i en af mätressens guldflaskor. — Om ni har någonting att andraga, som förtjenar åhöras, så tala ut genast. — De personer, som haft den olyckan att stöta sig med fru grefvinnan, äro i Karmeliterklostret. — Det veta vi. — Under prinsessan Louises beskydd. — Hvad bryr jag mig om henne? — En förfärlig skandal kommer att inträffa, ifall er afsigt blir utförd. — Alldeles detsamma har jag sagt henne, utropade marskalkisnan de Mirepoix, i det hon nickade till tecken att hon i allo gillade ministerns yttrande. — Det är min sak, sade fru du Barry; ni har intet annat att göra än att verkställa de order jag gifvit er. Kanske ni tror, tillade hon i ironisk ton, att namnteckningen är falsk: I sådant fall skall jag bedja Ludvig sjelf komma hit och intyga dess äkthet. Hon pekade på en dörr likasom hade konungen varit derinnanför; och herr de Sartines, som verkligen blef narrad häraf, gjorde en ödmjuk bugning och gick sin väg. — Nu får jag triumfera! utropade mätressen sedan hon blifvit ensam med sin väninna: Hon klappade händerna i förtjusning och fortfor: — När la France) ligger vid mina fötter ) Så plägade fru du Barry benämna sin kunglige älskare, då hon talade till honom i förtroligare ton,