Dagens Nyheter – 19 september 1866, sida 2

Hans åhörare anade redan att de misstankar, han byst mot Ulic och sedan ångrat, icke voro så alldeles ogrundade: ooo— Vi skola ej längre tala om detta bedröfligaämne, yttrade han: Den tid torde komma då det blir min pligt att åter öppna ett samtal derom — till dess skall jag tiga: Då Redmond och hans gamle vän kommo fram till slottet blefvo de af en bland de vakthafvande officerarne underrättade om att prinsessan Louise redah återvändt till S:t Denis. — Ni måste nöja er med att tillbringa natten i en soldatkasern, fader, sade Redmond. Följ med mig; någon beqvämlighet får ni ej vänta er, men ett hjertligt välkommen. Jag skulle önska; tillade han med en suck att jag kunde lofva er ett gladare sällskap. Anbudet antogs och presten följde honom till kasernen; en vidsträckt byggnad som låg nära intill slottet. De hade icke varit der lång stund förrän Ulic Blake infann sig och gubben Karoolan märkte att det oväntade sammanträffandet gjorde honom mera missnöjd än öfverraskad. Om så var, dröjde det icke många sekunder, innan den unge mannen kunde csätta rätta minen på sig och började framställa en mängd frågor om sin morbror, Patrick ONeil, och andra gamla vänner i Irland: Icke ett enda ord yttrades om Ellen: På morgonen den följande dagen tog den värdige prestmannen afsked af de båda officerarne och begaf sig tillbaka till Paris. Polisministern hade erhållit grefvinnans kallelse och inställde sig hos henne i god tid. Hon var då i sin budosr jemte marskalkinnan