Dagens Nyheter – 19 september 1866, sida 2

de Mirepoix, som unde oo mma förgäfves sökt att öfvertala henne afstå från det hon hade i sinnet: : — Mitt råd, sade den koketta damen, har åtminstone den förtjensten att vara afgifvet af en person som i sjelfva saken är fullkomligt ointresserad. Jag vet ingenting om dessa menniskor, och deras öden äro mig fullkomligt likgiltiga. — Och dock söker ni på allt sätt skydda dem, anmärkte fru du Barry harmsen: — Dem? svarade marskalkinnån; visst icke min sköna vän. Det är er jag söker skydda; — Mig! — Ja, ni känner ännu icke riktigt hvarken konungen eller prinsessan Louise. Ludvig är till ytterlighet rädd för all skandal, och hans dotter; så nunna hon är, tyckes finna ett särdeles stort nöje uti att ställa till sådan. Ni är en liten, förtjusande varelse, tillade hon; men ni är otaeksam. Hvad annat än det intresse jag hyser för ert bästa har väl förmått mig att stiga upp ur min säng midt i natten, för att ännu en gång varna er. Pendylen; som stod. på eldstaden slog tio, då fru de Mirepoix yttrade detta. Herr de Sartines anmäldes: Grefvinnan du Barrys ögon strålade af belåtenhet, när hon varseblef honom; — Min herre, började hon, jag blef förolämpad i går afton. i Polisministern bemödade sig att se mycket nedslagen ut; — Denna qvinna blef emellertid presenterad, fortfor damen: i tFerte.)