Dagens Nyheter – 19 september 1866, sida 1

— Ja, äfven då maskerad, återtog Redpond, och insvept i en kappa af egendomlig snitt, min sista present till Ellen. Likväl tvifade jag icke, utan intogs af förtrytelse öfver hvad jag ansåg vara ett ovärdigt försök att fläcka min hustrus rena rykte och störtade fram till vagnen för att slita masken från den eländiga intrigmakerskans ansigte. Då vppgaf hon ett anskri och framstammade mitt namn; hennes hand omfattade krampaktigt vagnsdörren, och jag igenkände icke allenast vigselringen, som jag gifvit min brud och hon lofvat att aldrig ens ett ögonblick lemna ifrån sig, utan äfven armbandet med hennes fars miniatyrporträtt uppå: Slaget var så våldsamt att jag förlorade sansen. När jag återfick mitt medvetande; bade åkdonet och Ellen försvunnit. Jag skyndade hem; mina tjenare berättade att deras matmor nyss återkommit. I salongen låg den ofvan omtalade kappan, vårdslöst kastad på golfvet. Min hustru var i sitt toalettrum. Jag gick in dit och fann att hon ännu bar på sig ringen och armbandet, bevisen på hennes brottslighet. Jag öfverhopade henne med förebråelser; 1 min vrede rigtade jag värjan mot hennes bröst i afsigt att genomborra henne; men vid åsynen af hennes blod, svek mig modet och jag kastade vapnet ifrån:mig. Ehua hon var brottslig, tillade han, tackar ig Gud att hon icke mottog döden af min hunc — Flera minuters tystnad i , hvarunder talarens tunga andedrägt förrådde, huru stor ansträfigning det kostat honom att omtala den sorgliga ber.ttelsen. — Var icke detta tillräckligt, för att till fullo ådagalägga hennes trolöshet? frågade han