Dagens Nyheter – 19 september 1866, sida 1

Sken och Verklighet. Roman af J,. F, Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl.) (Forts. fr. föreg. Af.) — Det är lyckligt, tillade Redmond i det han aftorkade sina tårar, de första han utgjutit sedan många år tillbaka, att nattens slöja höljer mitt ansigte; eljest skulle ni nyss ha sett en soldats ögon fuktade af en dagg som man är van att se falla blott på unga flickors kinder. — Ni är menniska, anmärkte den gemle mannen i hjertlig ton; och det är mensklighetens lott att sörja. Tårar äro vårt arf och hela lifvet är en lång pröfvodag, då och då afbruten af en glad stund ::: Jag har hört taJas om den stora olycka, hvaraf ni blifvit hemsökt. — Hört att Ellen var brottslig? Att jag är vanärad? frågade Redmond. Dock hvarföre förvånar jag mig deröfver? Ellens moster har ju för en timme sedan kungjort förhållandet inför det församlade hofvet. — Kungjort att hennes systerdotter är oskyldig, menar ni, yttrade fader Karoolan. — Ja, ja; hon tror så, hon; genmiölde den stackars enklingen. — Äfven jag tror!ati så är, sade presten i högtidlig ton: Nej, spring icke ifrån mig; var tålmodig, stanna och hör hvad jag bar att andraga. Ni bock Ellen hafva båda från barndomen varit, mig lika kära; hvarje ljuf dröm hon hade; meddelade hon mig. Hvem kan då bättre än jar bedöma, om hon var brottslig eller ej?