Dagens Nyheter – 19 september 1866, sida 1

Ingen. Säg mig hvilka bevis ni har emot henne? — Huru? utropade den olycklige mannen, vill ni att jag skall förtälja den fasansväckande berättelsen för er? Ilvartenda ord skulle djupt smärta mig. Ahl! min tunga skulle blifva eld, orden skulle stocka sig i min strupg, jag ekulle qväfvas, jag skulle brinna upp! ..: Aldrig, aldrig! — Och pni fordrar att verlden skall tro det denna flicka, som fått en utmärkt uppfostran, som lemnat hem, anhöriga och vänner, för att följa er till eut främmande land, efter blott ett års äktenskap svikit det löfte om trohet hon gifvit er inför honom, som är herre öfver lifvet och döden — utan att ni ens gör er mödan att anföra ett enda skäl för ert påstående? : Detta är något som jag verkligen icke kan gilla, ja icke ens fatta: — Jag bryr mig icke om verlden, yttrade Redmond i högdragen ton. Med min värja svarar jag på de beskyllningar den rigtar emot mig. — Ni hotar? — Icke er, fader, svarade den unge krigaren bastigt, icke er, den enda varelse, som håller mig kär. Men äfven det heliga embete ni beklöder ger er icke vättighet att plåga roig. — Det var oj i egenskap af prest jag talade, anmärkte fader Karoolan, utan jag ansåg er böra öppna ert hjerta för em vän, Jag fordrar det dock icke, jog ber derom. — Det kommer att kosta mycket på mig att uppfylla er begäran; men jag skall likväl göra, det. Låt mig under en minut samla mina tankar och ni skall få höra allt. .:: Ni vet huru