Dagens Nyheter – 18 september 1866, sida 1

Sken och Verklighet. Roman af J. F. Smitk (förf. till Dick Tarleton m. fl.) (Forta. fr. föreg. JG.) —— Stig upp, min fröken, sade han med denna milda silfverstämma, som man beundrade hos honom. Vi äro lyckliga öfver att få mottaga er i Versailles och derigenom visa att vi erkänna er fars förtjenster. Ungefär samma ord yttrade Ludvig XVIII till sonen af den engelske ädling som låtit honom residera på Hartwell under den långa tid han vistades såsom landsflykting i England. Förmodligen ansåg han äran att hafva hyst en Bonrbon i och för sig vara en tillräcklig belöning. — Jag kommer att begära rättvisa ers majestät, genmälde damen, jag har blifvit förorättad, min familjs keder kränkt af min systerdotters man, en officer i ers majestäts tjenst. — Konungen kände sig rätt belåten öfver att det icke var fråga om någonting värre. Han gissade med anledning af fru du Barrys beteends, att hon var inblandad i saken. — Låt höra hans homn? sade han. — Redmond ONeil, svarade fröken Macnamara med stadig röst, hvilken jag anklagar för att hafva framkastat en ogrundad beskyllning mot sin ädla, rena maka samt vidare att ha traktat efter bennes lif och det barns, hon födt åt honom. Då Ellens man, som några minuter förut inkommit i rummet, hörde sitt namn uttalas, uppgaf han ctt rop al ångest. Hans vanära hade