Article Image
att frarakalla ctt större intresse för valen. AM de: valberättigade hafva nemligen på de flesta ställen, endast ett fåtal inställt sig, för att utse sina förmyndare, elektorerne, och inom den lilla gruppen af desse, har något förslaget hufvud Jedt utgången dit det önskat. Det är också naturligt, att, då valmannen ej får direkt rösta på dev han anser lämplig, utan på elcktorsvögen till och med kan komma att mot verka den önskade personens val, uteblir har heldre från valförrättningen. — Olägenheterne framstå dock mindre bjert på landet än inom stadsvaldistrikten, der en och annan djerf ledare genom att erbjuda elektorskap åt personer, som finna sig smickrade af ett sådent uppdrag, skaffa sig lika många värfvare för sitt syfte. Derjemte blir detta valsätt, då distriktet utgö res af ett större stadssamhälle och några mindre, rent af förtryckande för de sednare, enär dessas elektorer redan ,på förhand äro bringade till intet. Sker valet deremot omedelbart, kan en capacitet inom något af de mindre stadssamhöllena bana sig väg, då man bör antaga, att flertalet af valmän inom det större icke skola uppoffra det allmännas fördel för den lumpna fåfängan att se en man ur sitt sköte vid riksdagen. Ingen kommun bör derföre dröja att tillegna sig det omedelbara valsättet, ty kompletteringsval kunna inträffa förr än man har skäl att förmoda. Bref från Wikbolandet, den 11 sept. 1866. Den bedröfliga och ännu fortfarande regniga väderleken är visserligen, tyvärr, ingen nyhet, enär vi hört, att samma sorgliga förhållande egtrum på de flesta orter i Sverige. De flesta härstädes hafva dock varit nog lyckliga att få rågoch hveteskörden någorlunda väl inbergad; men ärterna, som sågo så lofvande ut, äro till största delen förstörda a: regnet. Potatisen har börjat ruttna i jorden, och vårsäden som länge varit mogen, har på många ställen grott på roten, på andra ställen stå gärdena under vatten. Vi hafva nu haft ett par vackra och varma dagar, så att de förut mulna ansigtena begynt att ljusna, och förhoppningarne torde ej bli alldeles gäckade. Wikbolandskungen, som för ett par år sedan genom sin bekanta konkurs gjorde många förut välbergade personer utfattiga, går sjelf som en daglönare stundom vid plogen och stundom med spaden i hand. Å. församling har fått sig ett prydligt tornur uppsatt i sin vackra kyrka, och det är besynnerligt att ännu ingen offentliggjort detta, så mycket mera värdt att beaktas, som uret är förfärdigadt af en här på orten namnkunnig, men annorstädes okänd, man, neml. urmakaren Samuel Svenson i Tjerbolm, St. Anne socken. Vi begagna tillfället för att rekommendera hr Svenson till deras tjenst, som vilja förse sina kyrkor eller andra byggnader med billiga och väl konstruerade tornur. Det ifrågavarande tornuret kostar blott 1000 rdr och kan i arbetets godhet och utseende täfla med hvilket annat som helst. Hr Svenson har aldrig erhållit någon undervisning i urmakeriet utan sjelf praktiserat sig in i yrket, smider och gjuter allting sjelf, hvilket väl kan förtjena att anmärkas. När man hör, huru läsare och vinkelpredikanter i alla landsändar förvirra det gudstrogna folket med sina falska läror samt här och der tillnarra sig penningar m. m., kan man icke annat än beklaga detta förhållande. För en liten tid sedan uppträdde här i orten en dylik gynnare, som sade sig vara sänd af ev. fosterlandsstiftelsen, att kolportera dess skrifter och förkunna ordet. IHans meriter här och der gåfvo anledningar att betvilla hans uppgifter i detta fall hvarföre man ville se hans betyg, som han uppgaf sig vara benägen skrifva efter till Stockholm. Detta skedde; men hans bekanta, till hvilka brefvet var stäldt, vors insatta på Långholmen, och kommendanten fick brefvet, som också besvarades, då man underrättades att mannen var en förrymd fästningsfånge. Man beslöt att befordra honom till Linköpings länsfängelse, men kommen till Kumla gästgifvaregård narrades fångföraren in att köpa bränvin, då läsareaposteln, som ej var fängslad, fann för godt att ensam bege sig i väg. Om han sedan blifvit gripen veta vi ej, men fjerdingsmannen som skjutsade honom är afsatt, för det han tyckte det var synd om den hygglige läsaren. Vi hafva omförmält detta, på det att allmänheten ej må låta sig vilseledas eller bedragas af alla, som begagna Guds ord till skylt för sina bedrägerier eller för begäret att genom ett lättjefullt lefnadssätt skaffa sig utkomst på godtrognas bekostnad. Folkskolorna här på Wikbolandet äro med få undantag ordnade efter de bästa metoder, hvilket bör vara glädjande för alla dem, som intressera sig för folkupplysningens framåtskridande i vårt land. Wikbolänning. Prensa atrtrtraoBåkrA ARNERI a Stockholms stads vatten.

17 september 1866, sida 3

Thumbnail